19 feb. 2010

Ytspänning och varför vissa djur kan gå på vatten

Ytspänning är en sammanhållande kraft i gränsytan mellan vätska och luft. Då det finns färre bindningar vid vattenytan får ytmolekylerna i vattnet högre energi än de molekyler som är inuti vätskan. Ett energiöverskott, så kallad ytenergi, bildas och strävar efter att minimera sin yta (http://www.ne.se/, 100218). Enligt http://sv.wikipedia.org/ (100218) riktas ytspänningens kraft inåt mot vattnet, vilket gör att vattenytan kan uppfattas konvex om man tittar på den från sidan. Ytspänningen gör att droppar bildas, då det inte finns några krafter som drar utåt utan endast inåt mitten. Detta går att se, inte bara på vattendroppar, utan även om man fyller ett glas med vatten upp till brädden då vattnet kan gå en liten bit ovanför glasets kant (http://school.chem.umu.se/Experiment/P212, 100218).

Enligt http://www.uvc.uu.se/professorvatten/fragelada/faq.asp (100218) kan vattenytan jämföras med en hinna som gör att små och lätta djur, som skräddare och vattenloppor, kan gå på den. Om man däremot skulle droppa i lite diskmedel i vattnet, minskar ytspänningen och skräddaren skulle inte längre kunna gå på vattenytan. Diskmedlet innehåller ett ämne som heter tensider och gör att vattnets ytspänning minskar med ungefär två tredjedelar, förklarar http://school.chem.umu.se/Experiment/P212 (100218).


Bild: http://www.myra.nu/


/Hanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar